Pools of sorrow, waves of joy

Vill helst inte tänka mer på den här dagen, vill att de ska bli dagen efter den här dagen så att jag kan få säga att den tillhör historien och trösta mig med att sånna här dagar bara brukar va en på tusen. Skolfotot gav ett minst sagt dåligt resultat, med slutna ögonlock och hela paketet. Matteprovet vill jag helst tränga ännu längre bort i mitt medvetande och jaaaaaa, de va väl allt. Sitter här i min ensamhet och väntar in min gode vän ebba. Jag ska sedan dra en mopp över golvet mitt och packa ihop ett litet knyte, imon väntar Nyköping med allt vad de nu kan tänkas innebära.
Auf (som heinrich skulle sagt)