-Men vi vet väll bäst själva hur långt vi hörs?

Inleder veckan med saknad efter helgen och ett sanslöst trött huvud.
-Kanske på grund av detta som jag mest ägnat skolgården åt att glida runt, gapskratta och sjunga. Sånger som "imse vimse Josef" och "Mors lilla Josef"känns för tillfället helt rätt.
Efter denna minst sagt lugna dag rullade Mitt Galet Blonda Bombnedslag och jag in till den gråa och väldigt lilla sk. staden. Kikade runt och gled omkring ännu lite till. Sen följdes jag hem av två givmilda och omtänksamma personer,
nämligen Jespis und Majis. Men jag fick gå helt alone, eftersom min Sten Sture Napoleon fått för sej att han kan åka skidor och packat sej iväg till Österrike. Tack och keine anung säger jag bara....
  
-Spanska tröjan, majas nöjda tumme och två känslosamma helschtörda typer...

Och om de va så att ni undrade över gårdagens is-bravader kan jag ju bara beskriva mej själv med tre ord:
en oslipad diamant. Jag har begåvningen men saknar helt enkelt tid för att träna...
Mina andra kompanjor på isen va Malle Plogen och Majis Glidan. För de gick de inte riktigt lika lysande.


Ska proppa i mej lite kyckling och sen rulla iväg emot stan ännu en gång.
Spontanbesök hos Jones och hennes family. WO så bra man kan ha de seni.

Puss loves

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0