och tiden läker inga sår och de som dödar stärker inte heller

vaknade med halsen som gud glömde, yrsel och en motvillig kropp. min första tanke för dagen var: "här stannar jag idag". sagt och gjort. kollar ut genom fönstret vannan minut och blir lika besviken varje gång när jag ser att det forfarande snöar big times, orkanblåsten har inte lagt sig och efter omständigheterna trivs jag rätt bra inne i värmen. Mina sällskap för dagen stavas kuddar, vattenkokare, dvd-skivor och raggsockor. det hade kunnat vara många gånger bättre. 

blä. host. snörvel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0