Varje moln är trasigt, och du räknar allt sorgligt

Hörde på radion idag att ungdomar är dem som utsätts mest för höstdepressioner,
oasvett ålder (14-21) så är de vi som tar mest stryk av allt mörker. Och tyvärr, så kan jag inte göra så mycket mer än att erkänna att jag nog är en sån ungdom, som är drabbad. Det är mörkt när man lägger sej, mörkt när man vaknar, mörker mörker mörker. Och ja, ni vet att jag älskar hösten mest. Men de tär på en, och nu har jag tappat humöret. En kombination av stress, för mycket saker i huvudet, förkylningar, sömnbrist, ingen frukt/sallad eller träning samt en blek nyans i nyllet, har bidragit till att jag inte längre känner mej övermänsklig och inte alltför glad heller. Något jag måste vända, genom att göra exaka motsatsen till vad jag gjort denna vecka. Jo, jag kommer vara i upplösningstillstånd lagom till fredag och de stundande so-provet...men som sagt; smällar man får ta!

Nu ska jag stappla iväg mot min säng,
ska ju upp om mindre än 9h...

Kärlek,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0