I'm torn to do wath I have to
Wihhhuuu xD SOOOOOOOL!!! idag igen, visst är det helt jävla otroligt ??!!! :) Vatt ute mest hela dagen, inte inne någonting typ, vatt vid havet oxå...så har bränt mej lite, men jag tål att.
Spelat fotboll, håvat och spelat sånt där nivet med brännare o ute/innelag, kommer inte på vad det heter...
Iallafall väldigt lyckad dag. Borde plugga matte nu, eftersom jag är sämst på de. Men har helt enkelt för mycket tankar i huvudet :/
Visst hade jag räknat med att de skulle bli såhär, det ingår liksom på något sätt. Men inte att det skulle bli just såhär. Trodde inte du va den sorten, men folk har ju haft fel förut... det jag mest tänker på just nu, det är hur JAG vill ha det. Om jag vill anstränga mej för att få det att fungera, eller om jag vill lägga ner helt o bara komma över skiten...
Du verkar ju knappast veta något heller, o tänker därför inte anpassa mej till dej på något sätt. Det finns faktiskt betydligt viktigare saker just nu som jag kan lägga min tid, energi o tankar på. Men det är en tanke som ständigt finns i huvet på mej, och som gör mer ont än alla andra...; betydde våran tid tillsammans verkligen så lite för dej, som det verkar som nu ?
Mej betydde det i varjefall väldigt mycket för, o jag kommer ihåg allt så himla väl. Fast just nu, blir dessa minnen av dej, bara som hjärnspöken som inte riktigt försvinner helt, utan spökar ständigt. Mitt absolut starkaste minne är när du höll om mej, en natt för någon månad sen. Vi stod uppe på en bro o kollade utöver stan. Du sa att du aldrig skulle släppa mej, aldrig någonsin skulle låta mej försvinna ur ditt liv... och självklart trodde jag på dej, så naiv som jag va. Och kanske betydde orden något då, men du verkar ju ha glömt precis allt...precis allt som en gång spelade roll. för dej, för mej och för oss. Jag skulle egentligen bara vilja säga allt detta, allt om alla minnen och tankar till dej. Men jag vet att jag aldrig kommer våga, och när du säger; jag tror inte jag har några känslor kvar längre, kommer jag fästa blicken någonstans långt bort och lägga hela skulden på mej själv, för att denna saga slutade på detta vis.
Spelat fotboll, håvat och spelat sånt där nivet med brännare o ute/innelag, kommer inte på vad det heter...
Iallafall väldigt lyckad dag. Borde plugga matte nu, eftersom jag är sämst på de. Men har helt enkelt för mycket tankar i huvudet :/
Visst hade jag räknat med att de skulle bli såhär, det ingår liksom på något sätt. Men inte att det skulle bli just såhär. Trodde inte du va den sorten, men folk har ju haft fel förut... det jag mest tänker på just nu, det är hur JAG vill ha det. Om jag vill anstränga mej för att få det att fungera, eller om jag vill lägga ner helt o bara komma över skiten...
Du verkar ju knappast veta något heller, o tänker därför inte anpassa mej till dej på något sätt. Det finns faktiskt betydligt viktigare saker just nu som jag kan lägga min tid, energi o tankar på. Men det är en tanke som ständigt finns i huvet på mej, och som gör mer ont än alla andra...; betydde våran tid tillsammans verkligen så lite för dej, som det verkar som nu ?
Mej betydde det i varjefall väldigt mycket för, o jag kommer ihåg allt så himla väl. Fast just nu, blir dessa minnen av dej, bara som hjärnspöken som inte riktigt försvinner helt, utan spökar ständigt. Mitt absolut starkaste minne är när du höll om mej, en natt för någon månad sen. Vi stod uppe på en bro o kollade utöver stan. Du sa att du aldrig skulle släppa mej, aldrig någonsin skulle låta mej försvinna ur ditt liv... och självklart trodde jag på dej, så naiv som jag va. Och kanske betydde orden något då, men du verkar ju ha glömt precis allt...precis allt som en gång spelade roll. för dej, för mej och för oss. Jag skulle egentligen bara vilja säga allt detta, allt om alla minnen och tankar till dej. Men jag vet att jag aldrig kommer våga, och när du säger; jag tror inte jag har några känslor kvar längre, kommer jag fästa blicken någonstans långt bort och lägga hela skulden på mej själv, för att denna saga slutade på detta vis.
Kommentarer
Trackback
